söndag 14 november 2010

Bye bye Quepos

Jag sitter pa bussen och utanfor fonstret passerar det haftiga landskapet forbi. Det ar berg, det ar dalar, det ar djungel, det ar byar, det ar bananplantage, det ar hav och overallt ar det sa gront sa gront - det ar Costa Rica. Vi far fort framat och bussen kranger fram och tillbaka nar den foljer de smala och krokiga vagarna och for stunden ar jag valdigt nojd med att jag tog ett aksjukepiller innan jag akte. Da och da ser jag raserade vagar fran de senaste veckornas regn och manga ganger blir vi staendes i ko pa grund av envagstrafik som en foljd av detta.

Jag ar pa vag fran Quepos till San Jose for en forberedande volontarkurs infor mitt kommande volontarprojekt. Jag kanner mig lite spand och valdigt nyfiken och langtar tills jag kommer fram till Montezuma - som alla beskriver som paradiset. Samtidigt kanns det lite trist att lamna Quepos och de harliga manniskorna jag mott, men jag tar med mig minnena och fotona och beger mig ivag mot nya aventyr. Och jag lamnar ju inte Quepos for gott.

Plotsligt forvandlas det fantastiska och vackra landskapet till en enda stor dimmig och regnig sorja. Jag kanner hur ogonlocken blir tyngre och tyngre och hur min kropp borjar reagera pa de senaste natternas brist pa somn. Jag tanker pa alla de som berattat hur de blivit ranade sovandes pa bussen och forsoker for en stund sta emot trottheten, men det drojer inte lange forran jag med pengarna tryggt forvarade i pengabaltet under byxorna och med armarna omslingrande runt ryggsacken vaggas in i bussens gungande och somnar.

Status Quepos
- Det ar myror overallt
- Det spelar ingen roll hur mycket jag duschar, sanden verkar vilja stanna for evigt
- Tack vare ett backigt landskap har jag fatt starka vader
- Det spelar ingen roll var eller vad man bestaller in mat - det tar alltid en evighet
- Jag tanker pa engelska
- Det finns inga bekymmer har - det ar som det ar och det blir som det blir

Ett litet S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar