tisdag 11 januari 2011

Walking the streets of Havana

Efter oandligt manga pass- och visumkontroller blir jag inslangd i en txi med tva andra och efter en timmas irrande till olika hotell kommer jag antligen fram till det boende jag bokat via internet till mig och Maria. Efter ett antal paringningar pa olika dorrar hittar jag ratt men mots av en dam som forklarar att det ar fullt. Klockan ar ett pa natten, jag har haft den trakigaste dagen i mitt liv, jag ar trott, hungrig, har ingen aning om var Maria ar och befinner mig nu ensam i ett frammande land. Jag star still en sekund och samlar den lilla energi jag har kvar i kroppen och forklarar for damen att jag har en reservation for tva personer for tva natter och att jag inte tankar ga darifran forran jag har nagonstans att sova. Efter vad som kanns som en evighet slutar det med att jag far sova hos en granne som rakar ha ett rum ledigt. Hon forklarar for mig att det ar hogst olagligt och att jag inte far namna det for nagon for da kommer hon raka illa ut. Jag betalar henne ca 200 kr for 6 timmars somn och morgonen darpa tar jag mitt pick och pack och skyndar mig darifran. 

Mandagen spenderas med hela mitt tillfalliga liv pa ryggen vandrandes langs gatorna i Havana i hopp om att finna ett internetcafe. Det visar sig att internet ar hogst ovanligt och att det bara ar enstaka hotell som har tillgang till det. Efter nagra timmars letande hittar jag ett hotell med internetuppkoppling och kan antligen fa klarhet i var Maria ar (det visar sig att hon ar kvar i Mexiko). Jag plockar fram pura vida-andan igen och atervander ut pa gatorna for att kopa nagonting att ata (efter narmre 24 timmar utan mat ar jag ganska hungrig)  och hoppas pa att stota pa Maria. 

Ett litet S

Ge mig 30 grader kallt och tomtar overallt

Jag sitter i en obekvam fotolj pa flygplatsen i San Jose. Jag har last ut min bok, lyssnat sonder musiken i min ipod och tittat igenom bilderna i kameran sa manga ganger att jag vet vilken nasta bild ar. 2 timmar har passerat, 5 timmar aterstar. Jag ar kall, uttrakad och varje sekund tycks vara en evighet. Anledningen till att jag spenderar en hel dag pa flygplatsen ar att alla bussar och transfers fran Quepos till San Jose var fullbokade och jag blev tvungen att ta morgonflyget. Jag skyller pa min nya spontana och lata pura vida-stil men lovar mig sjalv att planera battre nasta gang. Jag forsoker halla humoret uppe och ser fram emot min kommande vecka pa Kuba med min harliga norska vaninna Maria.

De senste veckorna har flugit fram och i stort sett varje dag har spenderats pa stranden i alla dess olika former. Bland annat bjod Nick, min beach buddy fran Texas, med mig pa en Jetskitur som slutade med motorstopp, Markus har gett mig en och annan surflektion och Jason i baren har serverat mig hejdlost manga drinkar.

Julafton och nyar spenderades med drinkar och fest pa stranden och passerade lika fort som de kom. Trots att jag saknade lussebullar, sno, glogg och allt annat som hor julen till var det en fantastisk vecka!

Ett litet S