lördag 29 oktober 2011

Trehundrasextiofem

Ett. Tolv. Trehundrasextiofem. Idag är det exakt ett år sedan jag förväntansfylld klev ombord på planet som skulle ta mig mot fantastiska Quepos, Costa Rica. Det var kolsvart, kallt och den första snön hade hunnit komma och försvinna. Jag kommer ihåg det som igår, men det känns som en evighet sedan. Jag landar i San José och upplever de tre bästa månaderna på länge. Quepos, Montezuma, Dominical, Havana, Tamarindo - alla var de där och bidrog till mitt paradis. I Januari tar jag med mig pura vida-andan och beger mig hem mot kyliga Svea rike igen. Bakom mig lämnar jag dagar av lycka och glädje. Dagarna går, väskan förblir oupppackad och utomhus blir allting vitt. Plötsligt får jag uppleva verklighetens overklighet och allting blir mörkt. Dagar som i en mardröm och sorg gör avtryck och ingenting blir som förut. Jag är långt ifrån samma person idag som den flickan som klev på planet för 365 dagar sedan. De senaste tolv månaderna har varit en resa, både i lycka och sorg. Jag har lärt mig att ta vara på livet och slutat att ta saker för givet. Jag försöker att njuta av varje sekund av dagen. Livet är en resa och du är resans vägvisare.Vi har 365 dagar på ett år - använd dom.

Tvåhundrafjorton ord,
Litet S
Jag är på väg. Är du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar