måndag 21 november 2011

En timme bort

Som vilken måndag som helst så sitter jag på Linnéuniversitetets bibliotek. Synen runt om mig är densamma som alltid; flitiga men något disträa studenter. Jag känner igen hur alla sitter uppslukade bakom sina datorer i tron om att de är just flitiga studenter medan sanningen är att de flesta av dessa studenter är inne på Facebook, YouTube eller något annat festligt och hur de då och då slänger en blick på klockan, suckar till och tar bekymrat upp läsningen i kurslitteraturen igen. Jag känner igen pennorna med LNU:s logga på som studenterna lägger ned på bordet när de byter ut dem mot sin kaffe. Ja, som vilken måndag som helst så sitter jag på Linnéuniversitetets bibliotek, men denna gång inte i Växjö utan i Kalmar. Och Kalmar sen, vilken stad! Det är andra gången jag befinner mig i Kalmar och det är andra gången jag uppslukas av dess magnifika havsutsikt när jag kliver av det näst intill tomma tåget. Idag får jag dessutom beskåda en sen soluppgång med solstrålar som speglas i det stilla vattnet framför Kalmar slott. Vi som bor i Växjö skryter gärna om vårt kära Teleborgs slott, ett ståtligt konstverk intill sjön bland, just nu, kala träd, men efter att ha sett det storslagna Kalmar slott med havet i bakgrunden som aldrig tycks ta slut kommer jag numera istället hålla mig till min morfars benämning av Teleborgs slott; ”stenhögen”. Nog är det slottet lite överskattat alltid.


Jag har förresten världens bästa morfar. Lite klyschigt, jag vet, men det är faktiskt sant. Han bor på fantastiska Västkusten, bara två timmar härifrån och det är jag förstås jätteglad över för då kan han ju komma hit och hälsa på mig. Och det gjorde han för några veckor sedan. Inte nog med att han hade med sig en hel bagagelucka med spännande saker till mig (ja det var nästan som att gå på bagageluckeloppis), han bjöd dessutom på lunch och insisterade på att köpa mig en matta. Min morfar har också, något hemlighetsfullt sådär, ett öga för detaljer så efter att han lämnat mig såg mitt rum lite annorlunda och lite bättre ut. Sa jag att han hade med sig hemgjord jordgubbssylt också? Världens bästa morfar som sagt.


Men idag är det inte morfar jag har sällskap av, idag är det Sofia, en go tjej från Stockholm. När vi sitter bredvid varandra i universitetsbiblioteket och jag ser hur hon och hennes klasskamrat kämpar sig igenom allt som heter derivata och mikroekonomi kan jag inte låta bli att känna en viss lättnad över min otroligt osammanhängande och oorganiserade kurs. Visst är den bökig och just allting som inte heter organiserat, MEN jag behöver i alla fall inte fundera över matematiska formler. När Sofia senare tröttnar på att derivera bestämmer hon sig för att jag måste få uppleva Sveriges största godisbutik, placerad i just Kalmar (huruvida det är helt sanningsenligt eller inte, vet jag inte, men det är definitivt något jag måste fördjupa mig i). När jag kliver in i Tokiga Tures godisbutik blir jag som ett barn på julafton. Trots att godis egentligen inte är SÅ gott så är det något alldeles extra att se så mycket olika sorter (500 faktiskt) på en och samma gång. Det blev förstås mest lakrits och choklad ändå. Det fina med att ha en godispåse är inte bara att man får äta godis utan också att man kan bjuda fina vänner på godis. Så när jag träffar Ida, min granne från Stockholm, bjuder jag henne på en och annan gobit och hon säger förvånat ”det var faktiskt gott. Jag har liksom tänkt mig att butiken är lite b”, vilket jag ju helt klart kan hålla med om. Jag hade kanske inte heller valt att gå in i en godisbutik som hette ”Tokiga Ture” om det inte var för att just Sofia guidade in mig i godissorternas värld och just dit. Efter några godisar blir plötsligt Sofia derivatasugen igen (ja jag nästan ser hur hon inte kan låta bli att läsa lite mer i kurslitteraturen) så Ida och jag byter ut det trista plugget mot en sväng på stan och te på världens mysigaste café.

Ja, som vilken måndag som helst så har jag suttit och studerat i universitetsbiblioteket med fina vänner, men tänk vad mycket roligare och mer spännande det varit än en vanlig måndag. Tänk vad mycket det gör att åka iväg lite. Bara en liten stund bort, en timma faktiskt. En timma jag absolut kommer återvända till.


Kalmar

/Ett litet S (det blev ett lite långt inlägg, men så går det när man sitter på ett tåg)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar