fredag 18 november 2011

(nästan) 100 dagar i Växjö

Efter att ha bott i Växjö i nästan 100 dagar kan jag nu konstatera:

- Här är verkligen alla trevliga. Jag har nog aldrig förr träffat så mycket vänliga människor på ett och samma ställe. Det är nästan kusligt, fast på ett trevligt sätt. (Man skulle kunna säga att det är lite som motsatsen till GeKås i Ullared.)

- Det går att gå upp 10 minuter innan föreläsningen börjar och ändå hinna i tid. Om man dessutom sätter sig på cykeln och rullar ned till universitetet hinner man på nästan 5. Snacka om sovmorgon.

- Som student är Växjö med dess icke-existerande shoppingmöjligheter ett perfekt ställe att spara pengar på. Baksidan är att pengarna som annars skulle lagts på kläder istället läggs på universitetsbibliotekets café samt nationspubarna.

- Bil och buss är överskattat när det går att cykla och gå vart man än ska. Och om man nu måste ta bussen så händer det ju faktiskt att den går ibland. Och om man har tur är den så full att man slipper betala.

- Om vinden ligger rätt kan man känna lukten av hästhage vid öppet fönster. Faktiskt ganska mysigt.

- Växjö är Sveriges grönaste stad. Växjö är också Sveriges mest regniga stad. (Behöver jag säga mer?)

- Skåne och Småland är inte samma sak. Det här är otroligt viktigt och dessa ska därför aldrig blandas ihop. Råkar man göra detta kan man räkna med att få både uppläxning och en 20 minuters förklaring om varför Skåne är bättre än Småland eller vice versa.

- Här existerar ingenting som heter stress. Det behövs liksom inte.

- Varje bil stannar vid övergångstället, oavsett om man sitter på en cykel eller går till fots. Det har varit lite av en chock att inte själv behöva ta klivet ut i gatan för att lyckas ta sig över. Det har också tagit sin tid att avvänja sig vid hetsiga armrörelser och argsinta ansiktsuttryck från bilförarna. Men jag börjar komma in i det.

- Om man trampar iväg på cykeln 10 minuter åt ena hållet hamnar man mitt i Smålands skogar, bland röda hus, ladugårdar, hästar och kor. Om man trampar iväg på cykeln 10 minuter åt andra hållet så hamnar man mitt i stan.

- Jag har hittat kanske världens bästa pulkabacke. Den ska provåkas så fort den småländska snön kommer. Vintern i Småland kopplar för övrigt min klasskompis Johanna ihop med snöstormarna i Barnen i bullerbyn och Emil i Lönnerberga och hon föreställer sig därför vintrarna såhär:

(Jag däremot hoppas på lite mindre storm. Fast det vore ju rätt ballt att åka släde förståss.)

/Ett litet S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar