måndag 9 januari 2012

Att bo över en barnfamilj

Jag älskar barn och det finns nog ingen som känner mig väl som har undgått detta. Barn är bland det finaste vi har. Det är inte bara det att barn är så otroligt söta, har världens ärligaste leende och det härligaste skrattet eller att allt som har med barn att göra är sådär smått och gulligt. Det är inte bara det att barn påminner mig om kärlek och lycka och en av livest största möjligheter eller att de är så fantastiskt nyfikna och fullkomligt omedvetna om livets svåra stunder. Det är också det att det är barnen som flera år senare tar över våra positioner och för världen framåt. Barn är världens framtid och det gör dom sådär otroligt fantastiska.

Därför tar det emot när jag just nu vill gå ned till grannen och förklara att jag efter 5 månader är så jävla trött på deras ständigt skrikandes och gråtandes ungar och att jag inte står ut en sekund till. Att om dom ska fortsätta så här får dom fan checka in i en bunker någon stans långt borta så att jag slipper höra på detta ständiga barnaskrik, bollar som studsar upp och ned, fotsteg som springer fram och tillbaka på 20 kvadrat om och om igen och arga föräldrar som svär, dygnet runt. Jag bor på Campus, det är meningen att det ska bo musikglada nattugglor till studenter under mig, inga skrikandes barn.

/En Sara totalt ur balans som egentligen gillar barn 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar