onsdag 18 januari 2012

Sällskap i duschen

Det här inlägget kommer inte alls vara lika spännande som du tror. Rubriken är helt klart vilseledande och hade antagligen lika gärna kunnat vara någonting i stil med "nostalgitripp i duschen". Hur som helst så var det som följer:

När jag nyss gick in i badrummet och klev in bakom duschdraperiet fick jag lite av en chock. Jag insåg ganska fort att jag helt klart inte skulle bli ensam där inne idag, jag hade nämligen fått sällskap. Av en skurborste. Min roomie tycker alltså att det är helt normalt att ha sin skurborste lutandes mot duschväggen. Personligen tycker jag att det är ganska äckligt. En skurborste för mig speglar snarare smuts än renhet och det är inte riktigt smutsiga och vidriga golv jag vill associera till när jag tar en varm och upppiggande dusch. Nu är det som så att detta helt klart är en av de negativa följderna av att dela badrum med någon annan. En annan nackdel med att dela dusch med någon som är typ en meter längre än jag själv är att duschstycket alltid sitter just en meter ovanför mig, vilket innebär att jag antingen får nöja mig med att det sitter där eller gå ut och hämta en pall för att kunna justera det. Och det där med att hämta en pall när man redan hunnit ta av sig käderna och aldrig är riktigt säker på vad som väntar i hallen eller köket känns helt enkelt inte aktuellt. Därför blir jag kvar i duschen, med sällskap av en skurborste och ett alldeles för högt duschstycke.

Lagom road över min duschsituation tänker jag tillbaka på tiden i Costa Rica och hur mycket enklare allt var där och hur mycket mer nöjd över varje situation man var där. Duscharna (om man ens kan kalla dem för det) bestod oftast av droppande iskallt vatten från ett rör och det var en ständig kamp för att ens lyckas blöta hela håret. Istället för sällskap av skursborstar hade jag ofta sällskap av en eller två spindlar. Det är klart att jag längtade efter en vanlig hederlig svensk dusch men jag var ändå inte ens i närheten av den frustrationen jag idag känner över att behöva dela badrum.

Plötsligt kommer jag att tänka på när jag spenderade en natt i San José och blev inlåst i duschen. Klockan var fyra på morgonen och hostelet var i stort sett öde när jag klev in i duschen. När jag precis sköljt ur balsamet så låter det som om någon rycker lite i dörren men jag struntar i det och kliver ur duschen och klär på mig. När jag sedan trycker ned handtaget inser jag att det är låst. På utsidan. Jag med min svaga klaustrofobi får panik, ren p-a-n-i-k. Jag försöker trycka upp dörren, börjar banka hysteriskt och ropar på alla möjliga språk. Men klockan är ju fyra på morgonen och inga är uppe. Rummet är typ lika stort som storleken av ett badkar och har ett pytteyttelitet fönster på någon decimeter som vätter mot bakgården. Med galler. Totalt omöjligt att använda. Jag inser ganska snart att jag inte bara har panik för att jag är inlåst utan också för att jag kommer missa min transfer som ska ta mig mot Tamarindo. Panikslagen börjar jag banka på dörren igen och tillslut, efter vad som känns som en evighet, hör jag en killröst som frågar om jag mår bra och låser upp. FREEDOM! Äntligen ute. Det visar sig att någon låst dörren utifrån och än idag undrar jag vem denna människa var och om personen i fråga visste att jag var där inne. Oavsett så skyndade jag mig bort från hostelet så fort jag kunde.

Slutsatsen av min nostalgitripp i duschen är att jag helst av allt skulle vilja ha en egen dusch där jag kan duscha själv utan golvmoppar och oron över att bli inlåst. Jag tror dock ändå att jag hellre skulle bli inlåst i en dusch på ett hostel i Costa Rica än med en skurborste av min alldeles för långa roomie i Växjö. Fast det förstås. Om jag får välja så föredrar jag nog att inte behöva bli inlåst i duschen alls. 

/Lilla S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar