torsdag 9 februari 2012

Nuet

I tron om att jag snart skulle vara i Stockholm insåg jag att jag hade en timmas dötid i Alvesta. För mig är Alvesta främst en järnvägsstation och därför tycker jag inte att det är överdrivet roligt att behöva sitta där en hel timma, men så var det ju inte jag som bestämt det utan SJ.

När jag nu satt där, väldigt ensam på en bänk i Alvesta, passade jag på att läsa några reportage från Sveriges kanske bästa tidning Omvärlden. I hopp om att få läsa en intervju med min vän Annika om vårt Internationella Samhällsvetarprogram snubblade jag istället över en kort notis om Amondawastammen; en 160 personer stor stam djupt inne i Amazonas. Unikt för stammen är att de inte använder sig av mer tidsuttryck än ”det har hänt” eller ”det kommer att hända”. De placerar alltså inte in händelser i specifika tidsfack utifrån kalendrar eller tidspunkter. De räknar inte ålder baserat på antal levda år och saknar också ord för dagar, månader, år och tid. Dessa begrepp av tid behövs helt enkelt inte i deras livsstil.

Jag kan inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka. Tänk vad häftigt att kunna leva utan att haka upp sig på allt mellan sekunder och år. Tänk att kunna göra saker för att man vill, när man vill, utan att vara bunden till tidpunkter. För visst är det väl ändå så att det är just tiden som ofta får oss ur balans? Det klassiska ”jag hinner inte” har ju att göra med att vi ska sova, arbeta, plugga, äta, umgås, träna ett visst antal timmar per dag. Och någon gång var det någon (säkerligen en klok man) som bestämde att tiden bestod av 60 minuter på en timma, 24 timmar på ett dygn och 7 dygn på en vecka. Ett globalt använt påhitt som passar vår livsstil; vår uppstressade, knappa, halvidiotiska livsstil.

Med risk för att låta som en pårökt hippie från sjuttiotalet; ibland önskar att jag var född i en sådan där stam, någonstans långt bort där tid inte betyder mer än att någonting har hänt, någonting händer eller att någonting kommer att hända. Ett ställe där tid snarare är en fråga om att leva i nuet. För visst är det väl ändå där vi är just nu? Och då spelar det väl ingen roll vilken sekund, dag och år det är?

/S

2 kommentarer:

  1. Yippee, Vi skall sluta fira barnens födelsedagar!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara hålla med, vad skönt det skulle va! :)då skulle jag kunna umgås med dig hela tiden ;)

    SvaraRadera