fredag 30 mars 2012

Röj en mina!

Det finns ungefär 80 miljoner minor nedgrävda i marken i över 70 länder runt om i världen. Dessa minor lemlästar eller dödar omkring tiotusen civila varje år och av dessa är 30 procent barn. De som överlever får uthärda fysiska, psykologiska och ekonomiska men under resten av livet. Minor är ett vapen som urskillningslöst drabbar människor; de skiljer inte mellan en soldats och ett barns fotsteg. De har en förödande effekt på samhällen och konsekvenserna är kännbara många år efter att konflikterna upphört.

Ett av de värsta folkmorden i historien ägde rum i Kambodja under 1970-talet. Då dog nästan 2 miljoner människor. Idag råder fred i landet, men minorna från de olika krigen skördar fortfarande över 200 dödsoffer varje år. Under kriget fanns i landet fyra till sex miljoner minor, hittills är en miljon förstörda. 

Minröjning är en långsam och dyrsam process som utvecklingsländerna själva inte har råd med. FN behöver därför ditt stöd för att fortsätta kampen mot minröjning.

Våga säga nej till minor och visa ditt engagemang här!

onsdag 28 mars 2012

I feel everything is a possibility

Livet. Ständigt dessa tankar kring livet. Ena dagen går de åt ena hållet och andra dagen går de åt det andra hållet, men de finns alltid där, de där obegripliga och icke svarsbara frågorna och funderingarna kring livet. Jag har den senaste tiden försökt förstå och definiera livet. Jag har kommit fram till någon slags livsinsikt och försöker att leva, innerligt och på riktigt, varje dag. Idag är en sådan dag jag lever lite extra.

Idag skulle en vän blivit tjugoett år, men han hann bara fylla tjugo. Det är orättvist och fel, men det är också livet. Idag tänker jag därför extra mycket på just livet och att det är här och nu. Idag vänder jag de gråa och dystra känslorna till färgsprakande fyrverkerier och bestämmer mig för att leva ut livet lite extra och för att känna mig lycklig och fri. För någonstans så känner jag att allting är möjligt.

onsdag 21 mars 2012

"Sara, du är jämt sjuk"

Nej, jag är inte jämt sjuk, jag är faktiskt frisk ganska ofta, jag är helt klart oftare frisk än sjuk. Men av någon anledning så blir jag sjuk lite då och då och då blir jag vanligtvis totalt däckad och ur balans, och det verkar ingen gå miste om. Därför är jag klassiskt och för alltid stämplad som tjejen som "jämt är sjuk". Nu faller det sig så att jag inte varit riktigt sjuk sedan i augusti (då jag i och för sig hostade sönder hela Campus under 1½ månad) och det måste vara något slags rekord. Men nu har jag alltså legat däckad i sängen i 40 graders feber och med influensa i 3 dygn, detta troligtvis för att jag här om dagen stoltserade med att jag aldrig haft just influensan. Det var helt enkelt inte min grej, men nu kan jag alltså även bocka av det.

Hur som helst. Med tanke på att jag har en tenta på fredag, att mitt rum ser ut som ett tredje världskrig och att jag inte ätit någonting sedan i söndags tänkte jag nu stå på mig. Nu ska jag frossa i american pancakes och hänga på min franska balkong tills jag blir frisk. För jag är inte alls jämt sjuk. Sådeså.


tisdag 13 mars 2012

Glory days to come

Just nu är allting bra, riktigt bra. Vårkänslorna sprider sig över campus i en dominoliknande effekt. Alla ler, alla skrattar och alla ser sådär härligt fridfullt vårkära ut.
- Det är fantastiskt och jag älskar det.

Och ja, det är lyxigt att vara student. Vi kan (nästan) bestämma helt själva hur vi vill lägga upp alla veckans dagar. Idag bestämde jag att jag skulle hälsa våren välkommen. Att spendera en hel förmiddag i sängen, bli bjuden på pannkakor till brunch, att plugga en stund i solen, att förbereda sig för vårhäng med vänner, att avnjuta eftermiddagen under klarblå himmel, strålande sol med fint sällskap samt nygrillat och sedan avsluta kvällen med ett afrikanskt danspass, det är faktiskt lyx.
- Det är fantastiskt och jag älskar det.
Vänner i vårsol

söndag 11 mars 2012

Livet är bra vackert ändå

Jag vaknar med solen i ögonen, äter en lyxfrukost, tar en härlig promenad runt sjön i den fantastiska vårsolen, avnjuter gitarrklang till värmande solstrålar, läser en intressant skolartikel, hänger på min franska balkong och spanar in fotbollsgrabbarna, gör en bra lista i Spotify, blir överrumplad när moster med man som vanligtvis hänger i Stockholm plötsligt ringer på dörren, får avnjuta kaffe och skratt, hänger lite mer på balkongen och spanar in utisarnas vårrus, får besök av tre fina töser och välkomnar kvällen med ett leende på läpparna. För livet är bra vackert ändå.

lördag 10 mars 2012

Mello

Sedan jag var ett litet barn har jag suttit fastklistrad vid Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. De svenska deltävlingarna och den stora Europeiska tävlingen var helt klart vårens höjdpunkter. Det var schlager, det var spex, det var fest. Sedan gick det snett. Blev jag äldre? Blev musiken sämre? Blev lördagskvällarnas alternativ till Mello bättre? Blev Eurovision Song Contest tävlingen ett rent fiasko? Ja, det var antagligen precis allt det här som hände. Melodifestivalen blev trist helt enkelt.

Men ändå sitter jag här idag och följer den svenska finalen. Inte direkt av ren vilja, tro mig, den rena viljan spatserar just nu runt på ett salsagolv inne stan. Där var det nämligen tänkt att jag skulle spendera kvällen. Först med sangria med mina tjejer och sedan följt av svettiga salsamoves resten av kvällen. Men istället sitter jag nu alltså upptryckt i soffan med en dundrande huvudvärk och feber. Och Melodifestivalen.

Men bara för att jag så enkelt kan klanka ned på Mello och alla dess konstiga bidrag tänker jag istället höja rösten för att jag faktiskt lyckats gilla hela tre bidrag: David Lindgren med Shout It Out (för att jag blev kär i honom redan när jag som yngre 20åring upplevde en fantastisk musikal med honom i huvudrollen), Loreen med Euphoria (för att hennes låt är grym) samt Top Cats med Baby Doll (för att jag helt enkelt alltid velat uppleva 50-talet). Det spelar absolut ingen roll vem som vinner eftersom att jag ändå inte tänker se tävlingen och heller inte tänker läsa Aftonbladets resa genom den. Däremot är det ju kul med lite nya och fräscha låtar så här på vårkanten. Så pluspoäng för det! Nästa år kanske dom kan skippa att köra dom via Melodifestivalen bara?

(Ni som undrar varför jag inte bara byter kanal nu när jag ändå inte vill se Melodifestivalen kanske inte visste att alternativet är Crocodile Dundee? Jag menar, jag gillar ju ändå musik.)

fredag 9 mars 2012

Nejdetärvällikabraattjaghållerigång

Det är officiellt nu; jag fungerar inte på lågvarv. Så fort jag stannar upp, andas lite och försöker att ta det lugnt så säger kroppen ifrån. Först kommer den där obehagliga känslan av still- och tomhet. Den som påminner mig om varför jag trivs så bra i upptempot. Sen kommer febern, som för att jävlas med mig, och tvingar mig till lugn ytterligare någon dag. Yep, rub it in bara. Lugnet, som på felbeställning och alltid vid fel tidpunkt. Jag ger det en dag, sen får det vara nog.

Och Björnstammen? Ja, det var precis allt Avicii inte var. Dessutom med fokus på ugglor, min största rädsla i livet. Men Stenladan var ju fin, det är alltid något.

torsdag 8 mars 2012

Längtar efter något som kan rädda mig

Efter en lång och fartfylld dag med studentambassadörerna sitter jag nu uppkrupen i soffan i shorts, hoodie och med sällskap av en fet kaffekopp. Om en timma öppnar insläppet till kvällens spelning med Björnstammen. Tills dess ska jag på något vis lyckas ladda om och bli pigg, gå från att se ut som en trött zombie till ett skönt Björnstammen-fan, få i mig lite middag, möta upp tjejerna och kanske framför allt förtränga värken i fötterna. Det ser mörkt ut, men det ska nog gå. Till att börja med kan jag ju stänga av mys-Adele och slänga igång lite skön-Avicii. Sen blir det sådan här musik resten av kvällen så det står härliga till: http://www.youtube.com/watch?v=jI2EcRXR7RU!

söndag 4 mars 2012

Avicii

Efter att ha varit på årets fetaste spelning med Avicii kan jag konstatera att spelningen var besökt av följande personligeter:

1. "Vi som är här för att vi gillar Avicii och att dansa-folket" intog dansgolvet med storm och stod inte stilla en endaste sekund. Vi dansar stort, vi dansar litet, vi dansar snyggt, vi dansar fult, vi dansar länge. Vi dansar. Och vi älskar Avicii.

2. "Vi som är här för att visa att vi har råd med de dyrare biljetterna till en spelning som vi egentligen kanske inte vill vara på-folket" stod mestadels stilla i vip:en med ett champangeglas i handen och blängde irriterat när grannens hopp medförde att bubblet skvätte ur. 

3. "Vi som tror att vi är på bio-folket" fick nitlotten när det köpte sittplatser och satt igenom en timtals lång spelning med låtar som man kan göra allt förutom att sitta till. De som samtidigt satt och grävde bland popcorn drog det hela ytterligare ett steg längre bort från allt som har med housemusik att göra.

Med andra ord: Avicii är fett. Att dansa är fett. Att dansa till Avicii live i Globen är fett.