tisdag 26 juni 2012

Att fylla år och bli ett år yngre

Så blev det dags igen för min årliga födelsedag. Den tittar förbi lite då och då kring midsommartider och påminner så vackert om tiden som varit och tiden som kommer. Ju äldre jag blir desto mindre tycks den där dagen betyda dock. En massa presenter känns överdådigt och gladast av allt blir jag för en grattishälsning av någon jag tycker om. Men det helt klart bästa med årets födelsedag var att jag blev ett år yngre. I tron om att redan ha varit 23 i ett helt år blev jag ju tämligen förvånad när jag insåg att så inte var fallet och att jag denna sommaren skulle bli 23, inte 24. Plötsligt kändes livet lite roligare, och plötsligt blev jag så mycket yngre. Så nu kör jag vidare på min tjugotreåriga livsstil och behöver inte känna någon oro inför att bli 24, i alla fall inte det kommande året.





tisdag 12 juni 2012

Stockholm vs. Växjö

Visst är det härligt att vara tillbaka i stan. Här finns massor med fina vänner att spendera tid med och pengar på  bland alla härliga ute-serveringar. Här kan man njuta av både pulserande stadsliv, men också behagligt villakvarter. Och det kanske bästa av allt; att ersätta en liten fattig studentlägenhet till en rymlig villa med fullt kylskåp och mysig altan. Nämnde jag den makalösa skurborstfria duschen och tvättnedkastet? Och det magnifika utbudet av laktosfritt? Här finns också fantastiska mängder av klädbutiker och snygga gossar att spana på. 

Ja, Stockholm är fantastiskt och bjuder alltid på överraskningar, men ack Stockholm är också så omständigt. Man tar tåget till träningen, man tar tåget till jobbet och man tar tåget till nästa tåg, men tåget levererar snarare signalfel och förseningar (och inte nog med det; det där jädra SL-kortet tog slut på hela juni-bufferten). Att bestämma träff med någon blir ett dagsprojekt och det spontana byts ut mot planering veckor i förväg. På gatorna trängs man bland hetsiga stadsbor och barnvagnsmammor som kör över allt som kommer i deras väg. Irritationen och stressen går på högvarv. Snacka om att jag i dessa situationer längtar tillbaka till mitt trygga campus i Växjö som minsann vet hur man levererar ett redigt lugn.

Stockholm versus Växjö alltså. Hemma versus hemma liksom.

fredag 1 juni 2012

Melankoli

Så står man här igen. Bra tider har gått och bra tider ska komma. Man har lärt sig att sakna, längta och älska om och om igen och man har lärt sig att nya tider känns. Precis som alla tidigare gånger gläds man över det fina som varit och ser fram emot allt det fina som också kommer, senare. Man vet hur det känns och hur det kommer att kännas, men det verkar inte vara någon hjälp på traven, för ändå står man här i vemod. I förtvivlan.  Ovetandes om hur det trots allt kommer att bli och rädd för att lämna det trygga nuet. Någon slags olust över att lämna något bra. Men så var det någon som sa att det också är livet, du vet det där som kommer ikapp ibland och som handlar om att just våga släppa taget och öppna upp för någonting nytt. Och om det nu är så här livet ska vara, då är det bara att hänga med och se vart vägen bär.