fredag 1 juni 2012

Melankoli

Så står man här igen. Bra tider har gått och bra tider ska komma. Man har lärt sig att sakna, längta och älska om och om igen och man har lärt sig att nya tider känns. Precis som alla tidigare gånger gläds man över det fina som varit och ser fram emot allt det fina som också kommer, senare. Man vet hur det känns och hur det kommer att kännas, men det verkar inte vara någon hjälp på traven, för ändå står man här i vemod. I förtvivlan.  Ovetandes om hur det trots allt kommer att bli och rädd för att lämna det trygga nuet. Någon slags olust över att lämna något bra. Men så var det någon som sa att det också är livet, du vet det där som kommer ikapp ibland och som handlar om att just våga släppa taget och öppna upp för någonting nytt. Och om det nu är så här livet ska vara, då är det bara att hänga med och se vart vägen bär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar